Amanda Sjödin

06:37

Hur kan vi sakna någon som vi aldrig har mött?
Hur kan vi längta efter något som vi aldrig har haft?
Hur kan vi bli itutade att vi ska fantisera om prinsessor och prinsar?
Hur kan vi kan drömma om en slumpmässig hen vi såg på tuben in till stan imorse?

Att våra hjärnor skapar allt detta.
I den ovisshet som det är, den som gör oss kär.
Folk vill ofta ha det som inte kan fås, nås.
Komplexa är vi. Men ändå så uppenbara.
Vi trollar med huvudet som får våra hjärtan att tro något mer.
En illusion.
Det är undermedvetet, på automatik.
Ungerfär som att vi inte tänker på när vi behöver ta nästa andetag.

Förstår ni hur vi tänker?

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas