Amanda Sjödin

Euphoria

Jag kunde inte ens känna mitt egna ansikte.
Men när någon rörde ett hårstrå på min arm kändes det som att den rörde mig inuti.
Jag kände allting och ingenting på en och samma gång.
Allting snurrade, suddigt, rökigt, men ändå var allting glas klart.
Det kändes som att jag kunde göra allt, som att allting var möjligt.
Jag kunde flyga, jag hade krafter som strålade ut från mina fingertoppar.
Att blunda kändes som kärlek, kärlek inifrån, på riktigt, äkta, inlevelse, magi.
Exakt så fast ännu mera.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas