Amanda Sjödin

Söndags ångest huh

Ångest.
Känslan av att inte duga, att inte räcka till.
Det är någonting jag tror vi alla känner av mer eller mindre till och från.
Men det finns dem som jag, som känner av den känslan konstant. Vilket leder till ångest.

Jag tycker att människor tar detta på för lite dåligt allvar och respektera ej dem som lider av detta! Vilket gör mig ledsen.
För det är inget man har valt själv, det kan ha att göra med tex uppväxten, skolan eller att man saknar vissa substanser i hjärnan!

Ångest är något av det värsta man kan ha.
Att känna ångesten i var enda liten del av kroppen.
I bröstet, i lungorna, man kan inte andas, hyperventilerar.
I huvudet, huvudvärk, tankarna som aldrig håller käften.
I benen, rastlöshet, man vill bara springa iväg långt långt bort och aldrig stanna upp.
I händerna, knutna nävar, man vill slå någonting eller någon. Eller till och med ta en kniv och skära sig.
I magen, oro, stress, som kan få en att vilja kräkas.
I hjärtat, hjärtklappningar, som bara är sjukt obehagliga.

Folk som lider av ångest brukar oftast inte veta om det, eller förnekar det för sig själva, exakt så var det med mig. Men jag sökte hjälp. Och mår idag tusen gånger bättre, jag har nästan aldrig ångest längre, iaf inte på det grova sättet som förut.
Klart att det tar tid men allt jag vill säga med detta är att det finns hjälp att få om du känner igen dig in this, kuratorn, bup, ungavuxna, en familjemedlem, kompis, med mig, prata med någon bara så lovar jag att det blir bättre!

Kärlek

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas